Tina Ikonomidou
7 jun 20212 min.
Vad händer när jag är liten och sårbar?
Var är du då?
Ropar
Ropar
Håller du mig nu?
Ropar
Ropar
Inget svar...
Ingen kram
Hur länge grät jag själv?
Hur länge fick jag vänta på kramen?
Famnen
Famn
Var är du?
Jag är fortfarande draken!
Liten och skör
Ingen där
Tystnad
Eko
Hallå hallå...
Jag drar mig tillbaka
Tills jag blir stor, stark och glad
Växer växer i mitt försvar
Draken är här
Elden sprutar
Kraftfull
Älskad
Där är du!
Nu kom du!
Du vill leka, leva, njuta
Draken är här!
Var är jag?
I armlösa famnen
Inuti
Var är du när jag är liten? Skör?
Sårbar och naken
Hallå hallå
Var är du?
Stora draken vilar
Ingen här
Förrän draken vaknar igen
Hallå hallå
Ingen där
//
Vi gick sådär djupt att det gör ont. Ont att känna övergivenhetens sår. Att känna längtan av att bli hållen och vald. Ompysslad och omstoppad. Inte bara vara stark och höra ”det klär dig inte Tina att vara osäker”. För jag ska alltid ska vara stora draken. Det är inte så. Det är halva jag. Jag är också ömsint och mjuk. Vill bli hållen, kramad och struken över kinden. Får jag plats?! I kärlek? I famnen? Även om du ser mig som stora draken. Kan jag ändå få vara liten. Håller du mig modigt då?
Tack alla kvinnor för era famnar som höll min kropp, tog emot mina tårar och lät min inre lilla få känna, känna och känna än mer. Så många tårar som aldrig gråtits öppet. Så mycket rädsla som aldrig skakats ut. Så mycket skörhet som aldrig visats. Så mycket litenhet som aldrig tröstats.
Det är inte alltid jag blir hållen för att jag är stark. Det är inte alltid lätt att våga ta mig och famna mig för jag håller avstånd i min kraft. Se mig. Känn mig. Längtan längtan inuti. Ta mig, krama mig och håll mig hårt. Släpp mig aldrig. Håll mig tills jag gråtit klart.
Tack till er vackra kvinnor för er famn, er närvaro och att ni fanns där.
//
KonstanTina Drakgudinnan