Jag funderar på en grej…
I länder som inte är så sekulariserade som Sverige, är spirituellt eller religöst ”utövande” en naturlig del av livets helhet, och var & ens privata upplevelse och relation.
Jag funderar över hur spiritualitet och upplevelsen av att det finns en livsgivande källa (kalla det gud, universum etc…) kan ha blivit främmande?!
I jobbsammanhang hör jag ibland mig bli presenterade så här: Detta är Tina Ikonomidou hon är (tex) konsult här och gör även lite annat.
Givetvis blir den andre intresserad av vad annat jag gör. Lika glad blir jag och berättar öppet.
Såklart jag förstår att det kan väcka nyfikenhet och intresse. Kanske väcker det även annat… Vad vet jag? Jag har inget dömande i det.
Kan ändå inte sluta undra hur hamnade vi här… att kontakt och samtal med essensen av liv kan vara annorlunda?! Att vi är så frånkopplade spirituellitet, att det blir nått ”nyfiket annat”.
I min värld, som ifs växt upp i mångfaldsområden, är det naturligt att människor har olika spirituella och religiösa kopplingar och utövanden, eller inga alls. Det är helt enkelt naturligt med olikhet och frihet att välja, utan att betraktas som annorlunda. Alla är vi annorlunda och ändå fullkomligt lika.
När jag är i andra länder hör jag aldrig:
Detta är …. hon tror på Gud.
Detta är …. han ber 5 ggr om dagen.
Detta är …. hen tillber Shiva.
Etc…..
Hemma här får jag frågan hur jag vågar vara öppen med min spiritualitet, med tanke på att jag är egen företagare. Att det kan påverka min möjlighet att få uppdrag.
Om att vara spirituell, ha en religiös eller annan kulturell bakgrund skulle göra att jag och andra inte får uppdrag och behöver gömma oss etc då har vi verkligen misslyckats skapa ett tolerant samhälle som bejakar mångfald. Då har vi större problem än vi trodde.
Organisationer och människor uttrycker att de uppskattar mångfald och jobbar för mångfald. Jag räknar med att man menar det man uttrycker. För såklart ska vi våga tro på vad vi vill. Det är en rättighet, att äga sina egna tankar, känslor och upplevelser, som jag ser det.
Att vara genuint nyfikna på varandra är fint tycker jag. Att vara inkluderande. Sätta innebörd bakom orden: mångfald berikar.
Mitt stora intresse sen barnsben är spiritualitet och människan och mitt starkaste ämne har varit Religion. Det har tagit mig till att lära, utforska och fördjupa mig genom resor redan som 19 åring till Indien, vidare in i naturreligioner till Peru … Numera lär jag om urfolk genom att resa, studerade om Hälsa & Religion & minoriteter. Hoppas nu även komma in på kurs i Umeå om Samers tro & religion.
På den vägen lära och fördjupar jag…
Jag borde doktorera i spiritualitet och/eller naturreligioner. 😉
För mig är det lika naturligt att ha detta intresse som att snöa in på golf, matlagning, bygga, odla etc.
Mångfald är naturligt! Allt annat än det är onaturligt 😁❤️
Comments