Om livet hade en "röst" hur skulle den röst låta? Var kommer rösten ifrån?
Vänner, jag har fler frågor än svar... och de svar jag har är snarare reflektioner än faktiska svar. Det finns nog inga svar mer än de vi själva väljer i stunden. Svar som kan nyanseras, ändras och omväljas.
Jag har i mitt liv upplevt att allt talar. Naturen talar, saker talar, situationer talar, relationer talar och människor och djur talar.
För mig kommer "rösten" och det som sägs som ett vetande. Kanske som ett seende och även som kroppsförnimmelser. Jag upplever att jag hör och i kroppen vet.
Många gånger genom livet har jag frågat mig själv var det jag hör/ser/upplever kommer ifrån. Jag uttrycker förenklat att jag talar med livet, med det som är levande. Att min själ talar och att den är i kontakt med anden. Men är det så, frågar jag mig själv. Eller uppfattar jag det så för att jag har en sanning om att allt är besjälat, att själen finns, kan visa vägen och är i kontakt med det levande i den stora helheten. Att vi likt träd, svampar etc har "trådar" till en levande väv som vi kan kommunicera genom. Inte bara med varandra utan med allt i väven.
Ofta tror jag att jag är galen. Andra gånger tänker jag att det som talar inom mig är aspekter av mig själv. Vi kan kalla dem delpersonligheter som lever inuti och har sina egna relationer och sin dynamik i mig. Delar som har utvecklats genom livet och fått eller inte fått näring. Är det då bara mig själv jag hör?
Det tar mig till att fundera på människan. Vem vi är? Vilka lager vi har ? Hur vi och allt hänger ihop?
Jag kastar omkull mina föreställningar för att leka med tanken att inget finns utanför mig och oss själva. Att allt är en spegelbild och att allt vi förnimmer är aspekter av oss själva. Att rösten som jag hör är mig själv och alla lager av vad jag är.
Jag har läst och lyssnat på forskare som kopplar det vi uppfattar, upplever och återskapar till vår anknytning och det lilla barnets överlevnad. Hur vi kan inlära och framkalla gudsupplevelser, mirakler och sensationer som bekräftar att det finns något utanför oss själva. Hur trauman kan utveckla fantastiska förmågor som är kopplade till barnets behov av kärlek, omhändertagande och tillhörighet. Om hjärnan och dess otroliga förmåga att genom signalsubstanser skapa "verkliga" uppfattningar och upplevelser i oss. Samtidigt som jag tagit del av om hur allt levande naturligt hänger ihop i ett gemensamt fält. Vissa menar att det även är ett informationsfält där allt genom tiderna är samlat och kan avläsas av oss om när vi är i nörvaro och medvetenhet. Andra menar att det inte är så, utan att vi är organismer som är del av naturen. Lever, dör, förmultnar och blir del av ekologins kretslopp. Att det vi uppfattar skapas inom oss genom vår kropp och psyke, igenom vårt relaterade som kollektiva fenomen.
Jag är öppen för att det kan vara hursomhelst. Jagar ingen sanning utan är nyfiken på att vara med alla mina frågor och härligheten av att nyansera från olika perspektiv.
Vad tänker du när du läser detta? Vad väcks i dig? Hur är det för dig?
I poddavsnittet när jag gästade Andligapodden i förra veckan nämner jag just att min bok Livets alkemi beskriver själens resa på jorden. Att den är skriven genom minna samtal med livet. Samtidigt vet jag att den berör olika lager av mig och livets faser. Är det själen som talar? Kontakt med anden? Berättad ur en berättelse om ljusfilter? Är det mina delpersonligheter och kanske min inre lilla tjejs upplevelser av livet från en tid som inte är nu.
Jag är nyfiken på samtalet med livet!
Vem är det som talar?
Vill du läsa boken, Livets alkemi, så finner du den här på hemsidan, Adlibris, Bokus och kan be om den i bokhandeln.
Comments