.png)
Det är tisdag morgon och i min kalender för dagen står det, Tenta i konstvetenskap.
Imorgon är det studier i urfolkshälsa.
Att jag börjat studera efter 20 års av att utveckla människor och organisationer är nästa overkligt stort. Lite som att se världen upp och ner. Nytt perspektiv.
Jag har nog inte insett vilket stort beslut jag fattat och hur jag ens fattade det. Det bara blev, nästan från en dag till en annan. Det var helt enkelt dax för en fördjupning. Värdefullt för mig och de jag ger vidare till. Den framtid jag skapar genom detta val. Började studera och jobba extra i mitt egna bolag med ett fåtal noga utvalda uppdrag.
Tackade ja till att studera tre ämnen som jag vill förena: Konst (kultur) - Religion - Hälsa
Som skulle kunna gå under ämnet Medicinsk antropologi.
Jag är nyfiken på: Hur kultur och existentiella frågor kan bidra till vår hälsa!!
Detta vill jag fördjupa mig i med förståelsen och fördjupning utifrån urfolkens perspektiv. Därav mina urfolksstudier på Umeå universitet.
Så jag sitter här nu och dricker mitt morgonkaffe kl 10:49 och försöker ta in att detta är min verklighet. Att få vara hemma och studera på heltid, jobba extra i mitt bolag, ha tid för promenader, vara med mina barn, leva långsamt när mitt system behöver det och ut på äventyr när det vill igenom.
Jag har gett mig detta. Inser jag.
Är jag värd det? Undrar ett annat jag.
Det måste jag ju vara eftersom jag vill det och jag ger mig det.
Kostar det mig? I pengar, ja, det kostar mig att studera i 2 år framåt och dessutom ta en konstterapi utb samtidigt. Det ger i utbyte att jag får prioritera vad jag lägger pengar på. Att leva efter mina värderingar om vad som är viktigt på riktigt. Små val i vardagen och i det stora. Det ger mig lärande, tid, frid, en annan framtid.… etc
Är jag ensamstående med två tonåringar?
Ja, det är jag. Men det går ändå!! Det gör verkligen det.
Vad vill jag säga med detta inlägg?
Att vi kan skapa vår egna verklighet. Välja om och välja in. Prioritera om, värdesätta annorlunda. Så det passar det tillstånd vi vill uppleva och liv vi vill ha. Plantera fröer för den framtid vi vill leva.
Är det enkelt? För mig är det både härligt enkelt men också verkligen svårt. Många jobbiga känslor som kommer upp nu när allt går långsamt och jag väljer på nytt sätt. Gammal trötthet, undanryckt ångest, sorg som inte hittat ut. Men det kommer med ny energi, lätthet när gamla känslor kommer ut. Det kommer med glädje. Innerlighet och mjuk entusiasm.
Jag uppskattar mina dagar. Studera, måla och skriva. Vara med min familj och promenera. En resa då och då. Det är det! I sin enkelhet.
Inte alltid lätt men värt varje sekund.
Stor kram i dagen 💖
Tina